"Tekniken är ju nu så stor och väldig, att vi borde kunna uppvisa ett panorama av allsidig tillfredsställelse och naturlig heder. Men vart äro vi på väg? Vart föra ni oss, ni kolonnförare? Känna ni verkligen världen, eller äro vi bara prisgivna åt edra oroliga och maktlystna gallor och sjuka psyken? Känna ni verkligen bergen, haven, förvillelsernas natur och förutsättningarnas floder? Känna ni önskeriktningarnas listiga snår i folkhavens skogar? Ha ni sinne att fatta de stammande talförsöken hos dövstumma andar och barbarer utanför former, färg och ord? Vi veta att ni vilja mycket och att ni tro mycket. Men vad veta ni? Vad kunna ni? Ert kläde är snyggt och edra gester förberedda, edra armador och "örnar" lyda er kanske i hundrafemtio månader. Sedan sjunker er tid. Sedan blir det att försöka röja undan eftr er och bygga broar igen. Enfaldiga och skickliga ingenjörer och räviska maktdrömmare är modesak i hönshjärnor, men åter stiger människan fram med mänsklig lust och mänsklig själ bortom förplattade massväldens kriser."
Harry Martinson, alltid lika aktuell! Här ett stycke ur Kap Farväl.